Hej igen kära läsare! Om seglingen till Fuerteventura bl.a

Vi har nu varit på Lanzarote i hamnen Rubicon i över en
vecka, och hyrt bil tillsammans med Sulamit2, åkt runt och provat vin och
njutit av tillvaron.

Vinerna tyckte vi väl inte var några höjdarviner,  men med god vilja så kan alltid få ner några glas J) .
Det är jobbigt att vara vinodlare på Lanzarote, de gräver gropar vid varje
planta som skydd för vinden, och lägger lavasand runt plantorna och för övrigt på allt som odlas, för att bevara fukten i jorden så gott det går. Det är faktiskt vackra odlingar fast man inte skulle kunna tro det och säkert går det att hitta något gott vin om man anstränger sig.
Originellt  landskap är det  förvisso på denna ö och närmare ett
månlandskap kommer man nog inte på jorden.

Det finns nästan ingen växtlighet på ön och den
växtlighet som ändå finns, har nog mänskligt ursprung i de flesta fall.

Vi fick också utnyttja en pool som hamnen hade något
sorts avtal med, och några paraplydrinkar senare så blir även en dyrare hamn
som Rubicon  trevlig att ligga i. Men efter en stund är det roligt att se något nytt, så en tidig morgon drog vi vidare mot Gran Tarajal på Fuerteventura en mysig hamn visade det sig. Den var inte fullt så turistisk som Rubicon.

Straxt utanför Rubicons hamn fick Sulamit2 problem med
styrningen så vi snurrade runt dem ett tag, men när de meddelade över radion
att problemet snart skulle lösas, så gick vi sakta vidare för att titta på en
möjlig ankarvik, vid ön Lobo som ligger i norra delen av Fuerteventura med en
jättestor sandstrand  innanför, men vi beslöt att segla vidare.

Nu är vi i San Miguel på Teneriffa efter att ha seglat
över från Fuerteventura.

Vi kom hit i förregår efter en lite tråkig segling, vi startade
kl 05 på morgonen från Gran Tarajal på Fuerteventura i vindstilla och gick för
maskin de första 30 milen, sedan kom vinden som väderprognosen förutspått och allt var frid och fröjd de första timmarna, men efterhand som vinden vred mer och mer emot och ökade, så vi fick ta ett rev i storen  sedan ett till och under tiden hade vi även revat genuan  ett par märkningar.

Vi gick egentligen lite mer revade än vad båten klarar,
men vi väntade på våra vänner på Sulamit 2, en 36 fots Westerly, som var bakom oss, samtidigt går ju båten lite mer rätt upp och ner så det blev lite
bekvämare segling på det viset.

Lisbeth var nere i båten en liten stund och kom
uppfarandes grön i ansiktet och sjösjuk, det var nära att hon offrade till
hajarna, men hon klarade sig och fick behålla maten hela resan men hon var inte i pratbart skick på en bra stund.

Att behöva kryssa är inte vår melodi som bekant  och med ca 9-10 m/s och  några timmar i gropig sjö blir det lite jobbigt.

Vi fick falla av lite mot norr de sista 15 milen före
Gran Canaria för vinden vred ännu mer mot.

Vi närmade oss Pasito Blanco, som ligger alldeles vid Maspalomas,
Gran Canarias södra ände, och nu blev” redaren” allt mer bestämd, vi skulle gå
in i hamnen och vila en stund innan vi fortsatte till Teneriffa. Det förstår
jag, hon hade varit kraftigt sjösjuk i många timmar.

Sagt och gjort vi lade till i Pasito halv ett på natten,  efter ca 80 sjömil och redaren slocknade som om man blåser ut ett ljus. Men skam den som ger sig, efter två och en halv timmes sovande alltså redan kl 03 på natten, var vi på gång mot Teneriffa igen.
Sulamit gick inte in i hamn utan fortsatte direkt, så nu var dom tre timmar före
oss.

Men Lisbeth hade återhämtat sig från sjösjukan och var nu
i god form för de resterande 55 sjömilen, desutom fick vi tre timmars stiljte
på natten så att sjön lade sig och sjösjukan fick bida sin tid en stund, men
den kom igen senare under dagen med förnyad styrka.

Accelerationsvindarna runt öarna förstärker alltid vinden
närmare land och ibland hela vägen mellan öarna. Det är svårt att veta hur
mycket vind man skall få, men det blev nästan en upprepning av dagen före,
sydvästan som vred emot och ökade. Till slut blev det att ta till motor och
stötta med bara revad stor uppe, för att inte förlora höjd.

Efter att ha seglat 11 timmar från Gran Canaria var
besättningen och även kaptenen lite mör, så det kändes bra när Ulf, kaptenen på Sulamit2 sade på VHF:en att han hade fixat en plats till oss. Ulf , Tove och
Lisbeth på Daphne tog emot oss på bryggan. Janne på Daphne var ute och
kitesurfade, så han missade vår eminenta tillägning. Nu kunde vi få sträcka på
benen lite,  en promenad till incheckningen och gå tidigt i säng. Vi ligger nu
tre svenska båtar i hamnen här, vi har betalt för tre veckor och sedan får vi
se vad som händer.

Sydvästlig vind är inte den förhärskande vindriktningen
precis runt öarna, så det var ju lite oturligt att behöva segla till Teneriffa
i motvind.  Vädrets makter är inte alltid
på vår sida, så är det ju. Någon har sagt att segla är som att stå i duschen
och riva tusenlappar och så kan det kännas
ibland.;-)

Orsaken till att vi fick bråttom från Fuerteventura, är
att kaptenen på Missy skall hem och bygga på watermakern i några dagar och
flyger hem den 6 nov.

Vädret är väldigt instabilt nu och skall vara så några
dagar framåt, så det var det väderfönster vi hade att ta till. I går blåste det
kraftigt här och i dag har det regnat hela dagen, klockan är ett på
eftermiddagen nu och det öser ner! Vädret skall bli bättre på lördag men hade
vi väntat till lördag och väderprognosen inte stämt hade jag bränt resan hem
och det ville vi inte riskera.

Vet ej om jag skrivit att vi fick ett trevligt bemötande
på Isoterm, när vår varmvattenberedare gick ur tiden (tog ner skylten) efter
att ha tjänat oss i endast 5 år.  Även de tyckte att det var lite väl dålig kvalite` men vi kom till ett bra deal och det löste
sig på ett bra sätt.

Men säg den glädje som varar beständigt. Den nya sade upp
bekantskapen med oss redan efter två månaders användning och tömde sitt
innehåll i båten samtidigt som den naturligtvis såg till att pumpen pumpade
allt vatten genom den och till kölsvinet, 150 liter nytankat vatten!!!! Tackar
för att det inte hände under en segling. Orsaken var att de vid monteringen på
fabriken hade satt locket lite snett, vilket i sin tur gjorde att
gummipackningen gick sönder, på Isotherm sade de också att det på en serie av beredare har varit en lite sämre packning. De skickar en packning som ligger hemma när jag anländer.

Detta hände när vi låg på Fuerteventura så det tog mig
”bara” sex timmar att plocka ner beredaren försöka att limma packningen med
snabbhärdande lim och sätta tillbaks den igen.

I skrivande stund visade det sig att det inte gick att
laga den på det viset utan jag behöver en orginalpackning, nej två för
säkerhets skull, eller för Murphys skull.

Ja man vet inte om man skall skratta eller gråta??

Väl mött tills nästa gång!

Det här inlägget postades i Segling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>