Karnevalen i Las Palmas och lite annat

 

 

Nu är det dagen efter karnevalen i Las Palmas och ”mitt huvud
känns så tungt”, som han säger Povel Rammel.

Det blev lite sent i går och det ringer mer än vanligt i
öronen L
men jag hoppas att det bättrar sig igen, även om det tar nog några dagar.

Jag hade öronproppar hela tiden, som dämpar över 20 dB som
lägst, men när ljudet når sådana höjder som i går, så blir det ändå för mycket
för skepparns stackars öron.

Nu skall båten på land för målning, vi har en smärre
trädgårdsodling på botten, så nu får man ligga i selen ett tag igen. Bara jobb
jobb jobb.:-)

Vi skall lyfta på ett ställe som heter Pasito Blanco strax
väst om Maspalomas.Och för detta tillfälle har ”BRA” färg införskaffats tyvärr
blir det rött på botten ett tag framöver men det är en smäll man får ta.

Det växer så det knakar på dessa breddgrader, och
förmodligen ändå mer längre söderut

Skall även byta cuttleslagret som sitter i akterstäven för
propelleraxeln, åtminstone har jag köpt ett som har legat och gottat till sig
ett tag, det gamla är lite slitet, det märkte jag när båten låg på land förra
året.

Har även en hel del annat att göra, så om man vill så saknas
inte tidsfördriv.

I dag skall vi åka upp på mitten av ön och kika lite, bland
annat på en fin och grön dalgång, dalgång heter förresten baranco på spanska tror vi i alla fall.

Annars är ju ön lite trist, inte grönt som hemma utan
rödbrun och torr, men uppe i bergen är det vackrare, och grönare  med blommande mandelträd.

Vi vaknade en   morgon
för några dagar sedan av att det knackade  på båten och besättningen (läs hustrun) gick
upp för att se vem det var så ”okristligt” tidig på morgonen, klockan var ju
inte mer än nio J
när hon hade tittat i som hon tyckte en evighet, kom hon på vem det var.

Det var en kille som heter Hendrik Wrede och har en likadan
båt som vår, och som är med i OE klubben hemma.

Det visade sig att han var nere i Las Palmas som styrman på
Christian Radisch en norsk fullriggare som låg i hamnen för stora båtar d.v.s i
Poerto de la Luz.

Det var ju ett trevligt och fullständigt oväntat besök på
morgonkvisten, så han inviterades på kaffe och vi satt och pratade ett tag
innan han var tvungen att göra färdigt sina ärenden.

Vi blev  bjudna på en
guidad visning på Christian R som ju är lite större än OE 32:an och det blev en
väldigt trevlig stund, tack Henrik för att du tog dig tid med oss.

Några dagar senare, ställdes siktet in på Pasito Blanco och
det blev en slör/läns som gick undan värre i accelerationsvinden, som mest hade
vi 21,5 m/s i häcken utanför Gran Canarias flygplats. Vi hade blivit varnade så
det kom inte som någon överraskning precis, men att vinden skulle öka så mycket
på några hundratal meter hade skepparen mest trott vara skrönor.

Vi loggade i alla fall 9.5 knop för bara storen, i surfarna
utför sjöarna stundtals, så skepparn var lite exalterad medan besättningen var
mer samlad.

När vi kom ner stod dom redo att ta upp båten, så tre timmar
efter vi hade kommit fram var vi uppe och hade tvättat av botten all beväxning,
och tagit tilläggaren så någon manjana var det inte tal om.

Det värsta av beväxningen och det som satt fast hårdast, var
någon sorts kalkmask som dom kallas här nere. De bygger i alla fall något som
liknar långa tunnlar i kalk på skrovet och propellern och det såg inte trevligt
ut, för att inte tala om hur mycket det bromsar framfarten på båtarna. Undrar
hur mycket man förlorar i kolväteutsläpp med ökad bränsleförbrukning som följd,
i förhållande till giftigheten av mera koppar i färgen.

Man kan ju också undra hur mycket koppar vi får i oss under
ett helt livs drickande av vattnet i våra kranar,  koppar används ju i våra vattenledningsrör i hemmen. Kopparn är väl i någon annan form i färgen än i rören kan man anta.

I alla fall är nu botten nymålad och samtidigt har vi
lackerat relingslisten, så nu ser hon fin ut igen.

Medan vi låg i Pasito Blanco kom Elida in och lade till vid
kajen en bit bort.Detta renderade i ytterligare ett guidat besök på en stor
segelbåt, denna gång en fullt modern om än ofantligt stor segelbåt.

Fyrtio meter lång och sju meter bred och 90 ton tung är
några imponerande siffror som jag minns.

Meningen var att efter bottenmålningen gå till La Gomera men
därav blev intet på grund av att vi kom över billiga biljetter till flyget hem
och då kan inte alltid välja tid som man vill.

Vi får ta Gomera när vi kommer ner igen.

När vi skulle återvända till Las Palmas blev det problem med
accelerationsvinden igen, denna gång vinden mot och först på tredje försöket,
lyckades vi komma runt  udden vid
flygplatsen  där det blåser som värst, för
att ta oss de trettio sjömilen tillbaka till Las Palmas.

Vi har också fått nya fräscha problem att jobba med, utifall
någon trodde att det var helt bekymmerslöst att vara ute och segla på de sju
haven, nåja ett av dom i alla fall.

 

VARMVATTENSBEREDAREN!!! läcker i svetsar på ena sidan.

Det är så att ett skott sitter insvetsat i mitten mellan
vänster och höger sida som en förstärkning då plåten är rätt tunn där, i
gavlarna är den mycket tjockare så där är det inte några problem.

Jag har trott att det var  duscharmaturen som läckte, den sitter innfäld rakt över beredaren i sittbrunnen,  så den stängde
jag av för ett par månader sedan, men det visade sig att det var
varmvattensberedaren som hade tröttnat på livet redan efter fem år, den dog i
förtid kan man säga.:-(

Vi fick tag på en svetsare som arbetar med
syrafast/rostfritt material, han kom ner till båten när vi låg på land för att
försöka hjälpa vår beredare med
konstgjord andning men icke sa Nicke den var tät ett dygn, sedan började
en ny svets att läcka hm… inte kul, har i skrivande stund kontakt med Isotherm
så vi får se vad de tycker om livslängden på delar av sitt utbud.

Säkerhetsventilen läckte på fel ställe när den var ny så det
fick jag en ny på öppet varv i Ellös.

Gummipackningarna vid genomföringarna till värmepatronen
spricker så en har jag bytt, ja ja pust och stön. Det gäller att ha full
kontroll på kvaliteten på alla ingående komponenter då slipper den stackars
båtägaren att lägga ner mycket tid på att laga sin trasiga utrustning.

Motorn blev nu provad för första gången sedan vi bytte
spridare och det var inte enbart positivt kan man säga, efter att ha gått bra i
ett par timmar började varvtalet att sjunka och den ville lägga av, jag kollade
naturligtvis förfiltret i pumpen men det var helt rent, så där låg inte
problemet.

Efter att ha startat motorn igen och kört i en kvart tvärdog
den helt och motorns husse svor en ganska lång ed som lät ungefär så här
%#//{[¤#½><|&]!!} kollade en stund runt på motorn och talade om vad
som gällde om den inte behagade gå ordentligt. Detta tog skruv för sedan gick
den tre fyra timmar till utan att knota.

Varför den stannade har jag inte kläm på för tillfället, men
trevligt är det inte när man inte kan  lita
på att den går i alla lägen.

När jag köpte motorn för fyra år sedan, inbillade jag mej
att jag hade köpt en motor som skulle gå lika bekymmerslöst som den gamla
motorn, en Yanmar, som gick perfekt i nästan trettio år saltvattenkyld t.o.m.Inget har varit mer fel än detta, och då har motorn bara
gått ca 860 timmar.

Mer kommer längre fram om detta elände.

Annars gör vi inget speciellt. Pratar och umgås med  andra båtbesättningar. Även franska, men då är det ofta teckenspråk som gäller, för det är ju ett känt faktum att
fransmännen inte vill/kan lära sig lite engelska. Träffat många intressanta
människor och lyssnat till många olika livsöden . Fått råd och tips, går
lååååångt för att handla mat och olika båttillbehör. Tvätten tar ju lite längre
tid än hemma, men det torkar snabbt i solen,  när besättningen har draperat hela båten.
Kaptenen tycker inte det ser så trevligt ut, men han sätter snällt upp streck i
olika riktingar. Börjar bli duktiga på att åka buss också. Allt är mycket
enklare, när det är bra väder nästan jämt.

Ingen har bråttom, alla har tid att prata med varandra, och
det som inte görs i dag kan göras i morgon, ett underbart liv så långt.

Nu är vi hemma och passar barnbarn en stund, handlar lite
utrustning till båten, samt njuter av den svenska våren som ju kan vara
underbar när den är som bäst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Segling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>