Mot Portugal

Sanxenxo (uttalas Sangenjo), var en trevlig hamn i Spanien
för övrigt den näst sista på ett tag i det här landet. Här träffade vi ett par
som var från, hör och häpna Luxemburg, inte känt för att ha någon kust precis. Vi
pratade med dem en stund på bryggan, de hade varit ute och seglat nästan 20 år,
onekligen en väldigt lång tid, och med väldigt många platser i bagaget.

Lite kul tyckte vi som är så gamla, att vi låg och lyssnade
till radio Luxemburg på kvällarna när vi var unga.

Han var väl si så där 75 år hon något yngre och nu skulle de
hem en stund för att ordna saker, sedan skulle dom ut igen, tuffa gamlingar
tyckte vi.

Skepparn slappnar av.

Dagen efter seglade vi till en känd hamn i ”långseglarkretsar”
nämligen Bayona, det är den sista hamn som går att anlöpa före Portugal.

Foz do Mino går
visserligen att gå in i, vid mycket lite sjögång, och ingen blåst, men är inget
att rekommendera, om man inte är självmordsbenägen.

I Bayona trodde vi att båten skulle bli antingen längre,
eller bredare alternativt gå i flera bitar på grund av att ingående sjö ryckte
förfärligt i knaparna. Inget hände dess bättre, men sömnen blev ju en smula
ytlig.

Nästa hamn vars namn är Viana do Castelo.

Det står i piloten att den är grävd till 8 m och säker att
gå in i vid de flesta tillfällen bara inte vid höga swell (dyning) eller vid
svårt väder, men vad är höga swell?

Hur som helst det var ganska höga swell tyckte vi, och vi
fick en ride in som vi inte var förberedda på.

Sjön växte sig rätt hög i inloppet när jag tittade framåt,
men det var inget mot när jag såg bakåt, där kom det ikapp oss en sjö som vi
surfade i 9,5 knop på, och eftersom vi inte seglar med en surfingbräda så
kastade jag mig över autopiloten och kopplade loss den innan nästa sjö hann i
kapp oss.

Där förkortades livet en aning, det sliter på en gammal”
pump” att få sådana oväntade ridturer, med båt.

Väl inne ligger man förträffligt och det är en charmig stad
med en blandning av gammalt och nytt.

Bakom oss ligger en gammal bro som Eiffel har konstruerat,
där kör ett långsamt tåg fram och tillbaka på dagarna, så långsamt, att jag
satt i sittbrunnen och funderade på att fotografera det, och när jag hade
funderat ett tag, varit nere i båten och kommit upp med kameran, så behövde jag
inte vänta så länge, innan tåget var tillräckligt nära för att ta kort på J

De håller på att bygga en ny marina i den gamla fiskehamnen
och den ser ut att bli väldigt skyddad och bra.

I denna hamnen var marineros otroligt servicevänliga och
trevliga, såsom i de allra flesta hamnar vi legat i sedan vi lämnade hemmahamnen.

Hade dom varit sådana i svenska marinor hade väl alla legat
i hamnar hemma.

Använder man båten dygnet runt lång tid så sliter det på
utrustningen en hel del, jag skall inte trötta ut er med detaljer, men
basförstärkaren till radion drog sitt sista andetag med  ”ljudlig” suck och lade ner verksamheten här
om sistens.

Den är nu utbytt och frid vare över dess minne.

Wallasvärmaren
drabbades av storhetsvansinne och fick för sig att den kunde, både kyla
ner sig och värma samtidigt. vilket ju inte går. Det kostade mig tre fyra
timmar av felsökning, innan det felet var åtgärdat.

Värmaren är guld värd kalla långa nätter, både vid
hamnliggning, men också när man seglar, så den måste bara gå, tills vi når
varmare nejder åtminstone.

Sedan Biscaya har även instrumenten i sittbrunnen drabbats
av någon åkomma de slår om till att visa avstånd i Miles och inte i NM, och
autopiloten toglar mellan M och NM till nästa waypoint, har en teori vad det
kan komma sig, skall berätta om och när det blir löst vad det var.

De flesta har överseende med att saker inte fungerar, det
har inte jag tyvärr. L

 

Nu har vi legat här i många dagar inblåsta och hoppas att
det går att gå i morgon, eller på måndag.

Dagen efter……söndag den 6 november 2011

Sitter i Leixoes hamn kl 8 på kvällen efter en fin dag på
havet ca.30 NM och 7-9 m/sek akterifrån.

Har testat mitt nya vindroder som jag byggde hemma i våras, en
variant av Hydrovane:s vindroder fast i syrafast material i stället för
aluminium, inte på grund att det är ett bättre material till vindroder, utan
för att jag är van att jobba med syrafast stål som det kallas.

Mycket jobb var det och bra blev det, styr som en gud, är
faktiskt väldigt nöjd med det.

Sedan den 7/11 ligger vi i Nazare efter en strålande ”segling”
på 90 Nm med järngenuan L hela vägen förutom de sista fem tio minuterna av
sträckan.

Här ligger det faktiskt en annan Svensk båt som ser lite
övergiven ut och den heter Leva.

Nu är det skitväder på gång så vi blir nog liggandes till
onsdag nästa vecka.

Sedan är planerna Lissabon och efter det Algarvekusten som
skall vara lite snällare och varmare, efter det Kanarieöarna, beroende på om vi
hittar något passande väderfönster.

 

Det här inlägget postades i Segling. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mot Portugal

  1. Hans Almqvist skriver:

    Roligt att Sturevane verkar funka. När vädersystemet so ligger pall över Europa flyttar på sig om en vecka eller så kommer ni nog att få lite förligare vindar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>