Söderut

Nu är det ett tag sedan vi skrev i vår sk.båt-blogg så nu är
det alltså dags för lite uppdatering.

Tidigt den 11 okt lämnade vi Lezardreiux för att gå mot varmare trakter (söderut), då hade vinden äntligen lagt sig och var inte tvärs mitt emot längre.

Det blev alltså en vecka i hamnen men vi har ju gott om tid,
så det gjorde inte så mycket, denna gången hissade vi storen straxt utanför hamnen
för säkerhets skull, vis av skadan sedan första försöket två dar tidigare.

Nu skulle havet betvingas, nåja befaras i alla fall, efter
att ha studerat tidvatten, strömmar och väderfiler noga.

Vi hade som mest nästan 10 meter tidvatten, och för oss nordbor är det ju väldigt
konstigt att man inte bara kan kasta loss och segla när man tycker.

The tide is king, som dom säger i England.

Väcker, Islandsberg och Valö ränna må vara ställen man har
respekt för, men här kommer man ju inte ens in i  en hamn om vädret slår om vid fel tidpunkt, eller om man har fel timing i sin navigering, hemma går det åtminstone att gå i
hamn när som helst på dygnet.

Det blev en lång segling/motorgång till L`aber Wrech där går
det att gå in alla tider på dygnet, vi var framme mitt i natten, efter en seg
dag, 80 distansminuter genom vattnet, då vi hade haft strömmen mot oss några
timmar på dagen, den vänder ju fyra gånger / dygn så hur man än vänder sig har
man ändan bak.

När vi närmade oss hamnen undrade vi vad det var för skumma
figurer som smög omkring på vågbrytaren mitt i natten men det var fiskare
visade det sig, gud vet vad de fiskar mitt i natten men vi har sett det på fler
ställen bl.a i Brest.

Det är första gången under alla år som jag glömt seglet
uppe, storen stod alltså från hamn till hamn så stilla var det i hamnen, vi
upptäckte det när vi hade bundit fast båten.

Vi slocknade som klubbade oxar, och klockan 6 på morgonen
var det dags igen.

Vi skulle runda Frankrikes nodvästra udde mot Atlanten, Ile
d`Ouessant som också har dåligt rykte, det är egentligen en ö /fyr som ligger
några sjömil utanför udden men det går att gå innanför och det gjorde vi, i
något som heter Chanal De La Helle kanske betyder det helveteskanalen ja vet
inte.

När vi saktade ner farten och skulle börja segla efter ca
femton sjömil så lät det bang, bang, bang när propellern gick sakta runt på
tomgång, det lät som om någon slog med en gummiklubba på skrovet, ökade jag
farten försvann ljudet i allmänt oväsen och kavitationsljud, saktade jag farten
så kom det tillbaka igen mmmm….

När vi kom in i hamnen i Brest fick vi i alla fall en
förklaring tror vi, en stor tångruska med lite tillbehör hade snott in sig i
propellern.

Nu började cirkus Ottosson, vi hade bråttom att hitta en
affär före stängningsdags, och frågade tjejen i hamnkontoret var den närmaste
supermercadon fanns, jodå bara tio minuters gång, Allt är tio minuters gång eller mindre än 1 km har vi lärt oss.

Så först till höger sedan
vänster sedan rakt fram i rondellen på andra sidan efter järnvägstunneln,
o.s.v  det visade sig att det fanns två
tunnlar och två rondeller, allt blev fel så vi hamnade på en buss till ett
köpcenter tre kvart senare!! Men mat fick vi.

Dagen efter köpte jag lite grejor till båten inför Biscaya
och sedan gick vi och tittade på ett fint och stort akvarium, det kan vi
rekommendera ifall ni har vägarna förbi.

Vi träffade också ett engelskt par i Brest hamn. De var inne
och tittade på vår båt och tog bilder på ankarrullsbeslaget/förstävsbeslaget
som förvisso är lite ovanligt på vår båt.

Dagen efter skulle det ske, överseglingen av Biscaya alltså,
lite spänd var både skepparen och besättningen.

Måste säga att ett bättre väderfönster får man nog leta
efter, två nätter med fullmåne och stjärnklart, tredje natten lite dis men inte
värre än att vi hade hyfsat bra sikt när vi angjorde Spanien.

Delfinerna hälsade också på, både på dagen och natten,
hoppade och lekte framför stäven utan någon synbar ansträngning, det ser så
lekande lätt ut när de byter plats inbördes, simmar på rygg eller simmar på
sidan och ser efter om man är med uppe i pulpiten. De tycker förmodligen att man står still. Dom får väl sakta in en del när dom leker framför stäven antar jag.

Vinden var det inte så mycket med, men en kolosal dyning som var
flera meter hög, och med säkert tvåhundra meter våglängd rullade under båten, ganska stora fiskebåtar försvann helt bakom dyningarna, också det en ny erfarenhet.

Andra natten blåste det till en stund såpass att vi tog två rev i storen och revade in lite på genuan, ca. en timme senare försvann det mesta av vinden och vi kunde slå ut reven och segla med fullt ställ igen.

På grund av att vi hade ont om diesel, och då vi hade kört rätt
många timmar för motor under överfarten, angjorde vi den närmaste hamnen vi kunde.

Hamnen som heter Carino, det var nog den sämsta hamn jag har varit i under alla
år jag seglat.

I pilotboken står det att det finns plats längs pontonen som
ligger mitt i ”hamnen” för gästande båtar, fel! Fel! Fel, dom hade vid något
tillfälle tagit de eventuella gästplatserna som hade funnits och gjort om till
fasta platser med y-bommar.

Eftersom vi kom dit mitt i natten fanns det ingen att fråga och
då vi behövde diesel, så tog vi en av de två fasta platserna som var tomma för
tillfället och hade sedan fullt upp med en båt som inte ville annat än att
slippa ut ur spiltan ungefär som en bångstyrig häst. Det gick in sjö och
tidvattnet skapade strömmar, så det var inte lätt att få fast båten utan
skador.

Ankra vågade vi inte då det var fullt med bojade båtar överallt och jag bedömde att det fanns allt för mycket att fastna i på botten.

Fastna i botten vill man förvisso när man ankrar, men inte i vajrar eller annan bråte.

När vi vaknade på morgonen hade jag faktiskt ont i ryggen troligen
av att jag hade försökt att hålla fast båten i pulpiten, tills vi fick fast den i
bryggan, med alla tampar vi har.

Hur dom hade tänkt sig att man skulle kunna ligga längs med
bryggan är en gåta, jättebåtar ja, men ordinär storlek på båtar nej!

I och för sig hade nog båten hoppat upp på bryggan efter en
stund och då hade man ju legat tryggt.

När vi på morgonen skulle gå för att få tag på diesel visade
sig grinden låst med nyckel så det gick inte ens att gå iland, så vi gick till
nästa hamn, Cedeira ca 25 sjömil till, men nu med ännu torrare tank.

Dom hade bränsle stod det i samma pilot men men… dom hade
bränsle till fiskebåtar och den var röd, ok färgen skiter jag i sa jag, men det
var omöjligt den var ju oskattad inte ens tio liter kunde dom sälja. Men tjejen
vid tankstället var så hygglig att hon körde oss till en mack några kilometer
in och där fick vi våra tre dunkar om vardera fem liter fyllda.

Sedan till La Coruna ytterligare tjugofem sjömil, mörkt igen
men inte så sent denna gång vid tio tiden ungefär.

Det är en nackdel att vara ute så sent på året då dagarna blir
kortare och nätterna har en tendens att bli allt längre.

Det gör att det blir mycket mörkernavigering och lite
svårare även på andra sätt men det går det också. De är lite sparsamma med ljus i hamnarna både i Frankrike och Spanien.

När vi kom fram dukade vi upp mat och korkade upp en flaska Champagne som
vi hade fått av min kusin när vi fyllde 130 år, och hade lovat oss själva att
inte röra förrän Biscaya var överseglad.

Vän av ordning kanske tycker att det är synd att chansa, tänk om man inte fått chansen att dricka den, ni förstår säkert vad jag menar men ibland måste man chansa. Den smakade
förträffligt på småtimmarna.

Nu har vi kommit runt ytterligare ett kap, Cabo Finnistere så
nu känns det j….. väldigt bra, nu är det bara resten kvar.

Vi ligger i Portosin inblåsta sedan några dagar, en bra hamn
för övrigt, kanske åker vi till Santiago de Compostela, känd för sin
pilgrimsvandring till den enorma katedralen i morgon, bara fem mil härifrån, vi
får se, allt är öppet.

Nu är det dagen efter och vi har varit i Santiago de Compostela och tittat på det som man fick titta på av katedralen, och det var inte så mycket men stor var den, enorm! Vi fick däremot en virtuell visning där vi satt på bänkar med hörlurar och fick se två videofilmer med historia kring hur och varför den byggdes för ca.1000 år sedan. Även den gamla stadskärnan var sevärd, ibland öste regnet ner, men är man vattenfast så överlever man även lite regn.

Vi hade bara varit en timme i båten och precis hunnit äta en bit mat, när vi fick påhälsning av Spanish customs eller Spanska kustbevakningen, det finns två olika organisationer av kustbevakare i Spanien har vi fått lära oss i dag, de var en av dom.

De frågade bl.a om båtens bruttotonnage vilket jag inte har en aning om, i Sverige är bruttotonnage inte intressant för fritidsbåtar men här är det tydligen det. Ordet Polismyndigheten var tydligen väldigt intressant det står i passet om ni undrar vem som utfärdar dom i Sverige.

I morgon bär det av söderut igen, hur långt beror på segelvinden.

Vi skall sätta in lite bilder och uppdatera oftare i
fortsättningen vi lovar.

Det här inlägget postades i Segling. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Söderut

  1. Lars Ljung skriver:

    Skepp ohoj! Trevlig blogg, vi har ju så gott det låtit sig göras följt färden via Marine Traffic, men nu får man ju även veta vad som sker när till synes inget sker. Vi följer fortsättningen med intresse!
    Cajsa & Lars

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>