Shackelproblem

Vi har nu legat i Lezardrieux i fyra dar efter 28 timmars segling/motorgång från Dive-sur/mer, förbi två spännande uddar.

Första udden är före Cherbourg med kraftiga tidvattenströmmar som gjorde så gott de kunde för att svepa oss tillbaks dit vi kom ifrån, desbättre lyckades dom inte med det,  även om båtens autopilot hade stora besvär att styra i virvlarna, skepparhustrun tyckte det var bra att vi passerade på natten så vi slapp se eländet.

Nästa udde är Alderney Race som är beryktad för tidvattenströmmar  en bit över 10 knop, det var inte utan att vi var lite ihjälskrämda för dom, har man rundat hörnet är det nämligen bara att följa med, man kan nämligen inte vända, inte färdrikting i alla fall, båten kan man ju alltid vända om man vill åka bakåt.

För att passera i rätt tid på båda ställena med en normal båt, så måste man ta en paus i Cherbourg eller ankra någonstans, vi föredrog att inte göra någotdera utan stångade oss fram med en dåres envishet mot strömmen före Cherbourg i fem timmar, med en snittfart på ett par knop, somliga stunder en bit under en knop.

Men vi passerade Alderney med blixten hastighet i stället, nåja en långsam blixt i alla fall, nämligen 12 knop eller straxt över, då passerar waypointarna snabbt, konstigt det där med fartupplevelser när man kör bil tycker man eller känns det som det går sakta i 70 km/timme när man seglar är 12 knop en svindlande hastighet.

I dag skulle det enligt meteorologerna inte blåsa så mycket från fel håll, så vi drog i väg en timme före det ljusnade, för att i god tid innan det mörknar angöra  L` Aber -Wrac`h dit det är ca 50 distansminuter.

Eftersom vi ligger några dist. m in i en flod är det svårt för att inte säga omöjligt att bedöma hur mycket det blåser där ute och det gjorde det, blåste alltså, ca 12-15 emot, alldeles för mycket bara det, och som inte det skulle räcka satte strömmen  mot vinden med påföljd att en tråkig sjö bildades, men har man sig i leken gett o.s.v.

Skepparn skulle visa sig på styva linan, och hissa storen ute i sjögången i stället för  att som besättningen ville, hissa inne i hamnen i lä, det bar sig inte bättre än att shackelns nyckel inte blev insatt på härför avsett sätt, och slutade med att när skepparen tog i, och med alla sina väloljade (läs vältränade) muskler snabbt hissat, och  som han trodde sträckt upp seglet, och lagt fast fallet på knapen, tittade på hustrun, pekade hon upp i seglet, det var nämligen sakta på väg ner igen hmmm… vi vände, för utan stor fanns inte en tanke på att försöka ens.

Nu visade det sig att steg i masten inte var så dumt att ha, de blev ditsatta i sista stund hemma innan vi seglade i väg, på vår gode vän Hasses inrådan eller ide`.

Sensmoral, Kaptenen har inte alltid rätt, men är ändå alltid kapten. :-)

Vi får se när vi gör nästa försök, kanske i morgon kanske på måndag, denna eländiga, efterhängsna, vidriga sydvästliga vind, som gör allt den kan för att sätta käppar i hjulet för passionisterna förlåt pensionisternas längtan söderut till värmen.

 

Det här inlägget postades i Segling. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Shackelproblem

  1. Hi there! This article couldn’t be written any better! Looking through this post reminds me of my previous roommate! He continually kept talking about this. I will send this article to him. Fairly certain he’ll have a very good read. Many thanks for sharing!|

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>